Leo är stabilare igen, stabilast hittills, vi njuter av varje timme han och Jonathan mår bra och är här med oss.
Vi satt och höll runt honom igen, även om vi inte ens riktigt rör honom mår han bättre när vi sitter där.
Jag sjunger vaggvisor och vi pratar med honom.
Känns som om vi aldrig räcker till, sitter jag hos Leo här jag Jonathan skrika och sitter jag hos Jonathan känner jag att vi överger Leo och låter den svagaste försöka klara sig bäst han kan ensam.
Sitter vi där för mycket är jag rädd att störa och för lite är lika illa.
Jag vet att vi gör så gott vi kan, men kommer nog aldrig känna att det är nog.
Samtidigt är det viktigt att vi inte tar ut oss för mycket, vi ska orka med detta länge!
Hittade hit från facebook och prematurgruppen. Tänker på er och skickar så mycket goda tankar åt ert håll som det bara går. Och ja, du har ju helt rätt, man känner att man inte riktigt räcker till samtidigt som man vet att man behöver hålla i längden.
SvaraRaderaStyrkekramar!
https://www.facebook.com/groups/tvillingarellerfler/ här får ni just nu en hel massa tankar, böner, tummar och tår hållna!
SvaraRaderaVi hoppas hoppas hoppas att allt går precis så bra det bara kan!
Jag säger det igen. Vi är flera i tvillinggruppen som bor 5 min från er så spara erbjudandet....även om det skulle gälla något så "banalt" som slut på roll-on kl 21 på kvällen eller att kattmaten håller på att ta slut.
SvaraRaderaVi hejar på er/för er som tusan.
Wow, vilken resa ni gör, och vilken inspiration er inställning ger! Har precis hittat hit, men känner redan sååå starkt med er i allt ni går igenom. Önskar er verkligen all lycka och välgång och styrka till era underverk Leo och Jonathan. Vilka mirakel! /Annelie
SvaraRaderaNi är så duktiga och ni räcker till. Ni är föräldrar till era gossar och de älskar er villkorslöst för att ni är där, hos dem. Kämpa på, följer er och skickar alla goda och positiva tankar jag har till er.
SvaraRaderaAnna
Vad skönt att det stabiliserat sig. Vi fick ett lära oss ett litet msntra när vi låg på 316 "allt är normalt" dippar blåabebisar pling o plång... men egentligen är det en helt unik resa som är allt annat än normal som även ksn liknas vid att åka en känslomäsdig berg o dalbana. Jag fortsätter hålla tummarna och skicka styrka. Kram
SvaraRadera