Idag har vi tagit det lite lugnare med att vara utan cpap, han hade den hela natten och fick ha den hela dagen idag utom 4h när vi hade honom ute. Självklart vill vi att han ska vara utan, men samtidigt känns det bättre att ta det lite lugnt så att han får en chans att vänja sig (läs mamma och pappa får en chans att vänja sig) men han syresätter sig lite sämre idag, de säger att det är helt normalt att det går lite upp och ner, men jag tycker det är så jobbigt! Minsta lilla dip gör oss oroliga oavsett hur normalt det är...
Han hade gått ner tio gram idag, vilket inte är konstigt med alla bajsblöjor igår ;)
Läkaren sa att han är en mönsterpatient och att han är väldigt nöjd :)
Är helt slut efter alla jobbiga samtal idag värst var Lärarförbundets försäkringar där jag fick berätta samma sak fyra gånger och ändå inte var hos rätt person, men då jag var nära ett sammanbrott hjälpte den sista tjejen mig att ringa och fixa att dom skickade papper att fylla i.
Vi inser att vi har haft ganska många försäkringar, 4st hittills och då har vi inte kollat med försäkringen via mitt fack!
Hatar att få pengar för vad som hände Leo, men skulle hata mer om dom stannade hos försäkringsbolaget.
Pratade med Toarps kyrka idag, dom har en plats åt Leo nära kapellet jämte en liten flicka som också dog alldeles för tidigt. Där får han vila jämte ngn han kan leka med. Vi ska åka dit och titta en dag nästa vecka.
Köpte en ny barnvagn idag med, en tetunia, tänkte köpt en emmaljunga, men ingen av dem motsvarade de krav vi hade, vi ville ha svängbara framhjul, en mjuk/hårdlift som är lätt att lyfta ur och bära och en som var tillräckligt hög för att ha honom nära. Ja, jag kommer bli en nojjig hönsmamma!!!
Det var bara tetunia som motsvarade våra krav. Det är 10-12 veckors leveranstid på vagnen egentligen, men butiken var snäll och lät oss ta demoexet. Det kanske dröjer 10-12 veckor innan vi kan använda den ändå, men det hoppas vi inte.
Hade inte en tanke på att man kunde bett om att få förvara den i butikens förråd innan mamma sa det, men men nu har vi tagit hem den... Var definitivt en av de dyraste vagnarna, men vi orkade inte bry oss om det, förhoppningsvis får vi sålt vår emmaljunga Twin nitro och då spelar det mindre roll. Funderade på att behålla den om vi någon gång ville ha syskon, men då byter jag hellre då.
Tröttnar aldrig på att titta på Jonathans ansikte och hans uttryck som är så lika sin pappas <3
Visst är det helt underbart att slippa sladdarna och äntligen "komma åt" sin bebis på riktigt. Molly var ju ingen prematur, men liten och nyopererad, vi låg på sjukhus första månaden i hennes liv. Kommer ihåg att det va så skönt att bli av med KAD, CVK fast samtidigt lite läskigt. Hoppas att ni funnit lite rutiner och kan sakta börja bearbeta sorgen och glädjen. För det är inte det lättaste alla gånger, att vara glad när man känner sorg. Nu babblar jag iväg igen som vanligt.. Massa styrkekramar och glöm inte att måna om varandra också så lätt att man glömmer bort det när man har ett litet fint underverk framför sig! // Laura
SvaraRaderaJa, det är bra för själen att bli av med alla jobbiga sladdar och sånt..
RaderaTror ingen riktigt kan föreställa sig hur det är att ha ett sjukt barn om man inte haft det själv...
Kram på dig!!!