- tycker jag plötsligt att alla jag träffar är smutsiga och en potentiell källa till förkylningar.
- letar jag efter spriten på varje toalett, även min egen.
- Har jag börjat tvätta händerna löjligt noga före, efter och under tiden jag gör något.
- Tycker jag det är normalt att byta blöja på en kille som är tung som ett mjölkpaket
- Ser jag det som att sitta still med sitt barn 3h är en ynnest
- ser jag varje droppe jag kan pumpa ut som en källa till viktuppgång hos Jonathan
- är jag fylld av ödmjukhet för min fina Nick och hans hantering av situationen
- har nicks surfvanor ändrat sig till att googla på kängrukläder
- har jag blivit mer ödmjuk inför livet
- har jag fått lära mig att åka ifrån mitt barn varje natt
- har jag fått lära mig att mata mitt barn med en sond direkt ner i hans mage
- har jag börjat tycka det är ok att inte vara tillgänglig på mobilen jämt
- sist men inte minst har jag fattat hur mycket kärlek som kan rymmas i ett hjärta
Jag började skriva denna blogg som terapi när det visade sig att det kunde vara något fel på en av våra tvillingar i magen. Vi växlar mellan glädje och förtvivlan i denna graviditet och försöker tillsammans hålla oss positiva och starka!
söndag 28 april 2013
Att vara prematurmamma
Sen jag blev prematurmamma
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ni har det tufft men samtidigt har ni fått den största gåvan man kan få, kärleken till ett barn. Det är så sorgligt och orättvist att ni förlorade lille Leo. Jag tänker på er och följer er resa med kämpen Jonathan. All lycka till!
SvaraRadera