Ligger vaken och tänker på bilderna på Leo! De bilder som är tagna direkt efter förlossningen, där han ser så frisk och fin ut!
Är så glad att nick tog dem, hade inte fattat hur svullen han var och hur sjuk innan jag såg dem, skillnaden är så stor mot alla de gånger jag satt och såg honom i kuvösen.
Är så tacksam för att vi fick lära känna honom innan han lämnade oss! Men det är så tungt att tänka på allt han aldrig får uppleva!
Han får aldrig lära sig gå, aldrig bråka med sin bror om bästa leksaken, aldrig få sin första kyss, aldrig bli förälskad.
Jag brukade sjunga vyssan lull för honom varje gång jag var uppe, tror aldrig jag kan sjunga den igen!
Jag är så glad att vi har Jonathan! Han kan fortfarande göra mig glad och bara tanken på honom fortsätter att hela mig. När nick satt med honom igår såg jag hur den lilla killen började processen med att laga sin pappa, det kommer bli bra och vi kommer att ta oss igenom det här, men vi kommer aldrig att glömma!
Har sovit hemma inatt och kunnat hålla om varandra i sängen, var så mycket bättre än att ligga i varsin ände av ett rum, ett rum där man hör andra nyblivna föräldrars barn skrika och där man hela tiden är omgiven av andras lycka där de kan sitta med sina barn hos sig.
Konstigt att vara hemma, att vara tillbaka i lägenheten utan mage och utan barn! Men jag har nick och han har mig!
Min älskade mamma hade varit här och städat, så det är iallafall rent och fint.
Hjärtat!! Om jag bara kunde göra något för dig. <3
SvaraRaderaen dag kommer vi att komma ur denna bubblan av sorg och glädje som vi är i på NEO, då kommer vi behöva er massor och då vet jag att du finns där och väntar, att bara finnas där på stand by är brecis vad vi behöver nu!
Raderakram
Jag lider verkligen med er! Önskar som Jenny att man kunde lätta er börda och sorg på ngt sätt. Kram
SvaraRaderalilla killen, tänk att något så liten kan ge så mycket glädje och sådan otrolig sorg. Ofattbart. Vila i frid lilla Leo <3
SvaraRaderaJag känner er inte personligen men känner ändå med er så mycket jag förmår. Det är omöjligt att föreställa sig vad ni går igenom men det ni förmedlar är kärlek och trygghet för varandra och lille Jonathan. Det är väldigt rörande att läsa om er och jag hoppas så innerligt att er fortsatta resa tar er bästa tänkbara väg. //Åsa S i tvillinggruppen
SvaraRaderaTack alla, är så tacksam för stödet!
SvaraRadera