Trodde inte i min vildaste fantasi ändå att april var en rimligt födelsemånad.
Men nu ligger jag här och har precis fått min andra kortisonspruta för barnens lungor.
Det dom än så länge tror på är snitt imorgon på morgonen.
Allt utgår ifrån hur vår stora kille mår, att han som har störst chans att klara sig gör det.
Hade barnläkaren här innan och han var klar och tydlig, han berättade om hur allt går till och hur viktig nick är i detta. Pappan har en mycket större roll än i vanliga graviditeter och förlossningar...
Är lillen under en viss vikt kommer dom inte försöka rädda honom, då han inte kommer att bli frisk, hoppas bara han är stor och tuff nog!
CTG som tar nästan en timme, med tre timmars mellanrum är ingen hit för sömnen, är liksom inte mitt mest avslappnade jag... Sen att båda skinkorna ömmar efter kortisonet gör ju det inte lättare att hitta en sovställning heller.
Ska försöka uppdatera här så gott jag kan men vet inte hur/ när jag hinner/orkar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar