Leo 21/4-25/4 Tack för att vi fick lära känna dig

På förmiddagen idag var Leos siffror fina, hans syresättning var ok, det fanns till och med lite marginal,  det var nästan inget blod i lungorna och han hade börjat kissa och vi började hoppas igen.

Vi blev utskrivna från BB och sysslade med logistiken kring att åka hem. vi var uppe och träffade kurator och sen läkare innan lunch. Läkaren sa att Leo är inte frisk, men bara tiden kan utvisa vad som händer och hur han kommer må, men de hade redan behövt höja upp syrehalterna från morgonen.

Vår fina sjuksköterska frågade om vi ville vara med och hålla honom när dom bytte kuvös efter lunch, så vi stannade kvar och lunchade på sjukhuset.

Vid ett skulle vi vända honom innan kuvösbytet och jag fick vara med och hålla honom och flytta hans ben.

Den vändningen blev för mycket för honom syrehalten i blodet rasade och läkaren fick komma in och öka trycket till en skadlig nivå för att han skulle få syre nog i blodet. Han sa att om det fortsatte behövas så mycket tryck skulle lungorna bli allvarligt skadade.

det blev många sånger och många böner och tårar medan vi satt kvar och väntade. Vi fick ett rum, men vi varken ville eller vågade lämna hans sida. Vi fick frågan om vi hade någon i närheten som vi ville skulle få träffa honom och vi ringde då dit min syster som vi ville skulle få en chans att se sin systerson.

efter en stund kom läkaren tillbaka efter ett möte med de andra barnläkarna och berättade att de ansåg att det var dags att avsluta Leos behandling, han hade blivit för svag.

vi fick välja om vi ville vänta på min syster eller hur vi ville ha det, men vi var överens om att låta honom somna in när det var bara vi där med honom.

Vi fick ett rum och de kom in och lade honom på mitt bröst med bara morfin och respirator kvar.
efter en kvart bad vi dom ta bort respiratorn och låta honom somna.
Jag och nick kände hans själ lämna honom och vi såg hans kropp finna frid. Hans hjärta fortsatte slå en stund men han var inte där, han hade följt med Nicks pappa till himlen. Jag och nick kände att det var rätt beslut att låta honom gå och det var fridfullt och vackert. samtidigt var det underbart att äntligen få känna hans hud mot vår där han låg på mitt bröst.

Efter en stund fick syrran komma in och se honom och säga adjö, sen kom mamma och pappa och satt med oss och sa hej då.

vi spenderade några timmar med att hålla honom och sitta med honom och ta avsked, sen skickade vi hem familjen.
Vi tvättade Leo och tog av alla hans plåster och slangar och fick hjälp med att klä honom i en liten dress och lägga honom i en korg.

Tack Leo för att du kämpade så för att leva så att vi fick fyra hela fantastiska dagar att lära känna dig! en del av dig kommer alltid att leva kvar i Jonathan och du kommer alltid att finnas i våra hjärtan, din lilla kropp var fylld av så mycket kärlek och styrka. Vi är många som aldrig kommer glömma dig och den viljestyrka att överkomma livets orättvisa start.

Rest in Peace Leo we love you

Leo på dagen han föddes

Ingen stor fot