Igår var vi på flödesmätning, de kollar ingenting annat än hur flödet ser ut varannan vecka, så inget nytt om vikten på honom. Det positiva är att han har flöde åt rätt håll i navelsträngen och att det är oförändrat från förra veckan, alltså inget nytt alls.
Det är bra nyheter, det betyder att dom får stanna kvar en vecka till innan vi ska till östra igen på tillväxtultraljud :) varje extra vecka ser vi som en bra vecka, en vecka vi kan slappna av.
Denna läkaren (ja vi hade en ny läkare igen) sa att de vill inte görs något innan v 27/28, det är första gränsen, förhoppningen är v32 och drömmålet är v34. Det känns lite konstigt att ha siktet inställt på max 34 veckor, det ger lite perspektiv på saker när ett drömmål som inte är troligt är en 6v för tidig födsel.
Det lilla positiva är ju att alla fina barnkläder i små storlekar kanske passar lite längre...
Sen sa hon även att jag skulle förbereda mig på att jag en av gångerna jag åker in inte kommer få åka hem igen, utan att de kommer vilja hålla kvar mig för att hålla mer koll på lillkillen och ev ge kortison för att utveckla lungorna när de kommer för tidigt.
Borde kanske packa en bb-väska, men det tar emot, då accepterar jag ju att jag kommer sitta fast på sjukhuset ett tag och vara uttråkad, dessutom är det ju inte några mängder kläder jag kan ha, så jag får nog överlämna packandet åt Nick om jag blir inlagd :)
Måste bara klaga lite med, trots att jag ligger ner och har sovit är mina händer svullna som attan och det spränger i dom. Även fötterna är värre än man kan önska. Sen har höften börjat göra ont och jag är rädd att jag fått en av mina återkommande inflammationer i höften. Men vad gör man åt det när man är gravid? Kortison är ju knappast lämpligt då barnen påverkas av det och samma med antiinflammatoriska läkemedel... Iprenliknande läkemedel ges ju till prematurer för att påskynda ngt som jag inte kommer ihåg vad det är.
Är väl bara att ta en Alvedon och le eller ngt. Sen har fogarna från helvetet kommit och hälsat på, kanske är dags att ringa sjukgymnasten.
Ska äta lunch med en kollega idag, men blir nog en av de sista luncherna ute, kroppen är stor och tung och det känns nästan mer jobbigt än roligt att planera in en utelunch nu, trist när jag har tiden men inte orken.
Hemma blir jag trött-uttråkad, grymt rastlös för att jag inte gör något samtidigt som jag är trött och inte orkar göra något.
Bakade bröd i förrgår, men det var nog också i överkant av vad jag pallar med.
Men det blev gott :)
Satt förresten och klippte lappar och slängde galgar från alla kläderna Nick köpt i England, oj vad de är fina!! Det gör inget att han drogs med lite grann och det blev mycket, många saker var ju nästan halva priset mot hemma, då gör det liksom inget att vi kanske inte hinner använda allt så mycket :)
Är så glad att han är hemma hos mig igen! Han är verkligen min klippa och mitt stöd, han bär upp mig när allt känns tufft och gör mig ännu gladare när allt känns ok :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar