Hur

Hur hanterar man tomrummet efter Leo?

Hur hanterar man avundsjukan mot alla andra som får ta med sig sina friska stora barn hem?

Hur hanterar man rädslan att träffa folk och bli sjuk? En förkylning och jag kan inte sitta med Jonathan...

Hur hanterar man rädslan att något ska hända honom också?

Hur hanterar man att hjärnan stänger ner? Minsta lilla problem känns så stort, jobbigt och oöverkomligt och alla lösningar som förr var roliga att tänka ut, är nu långt borta.

Jag vill att tiden ska gå, att jag ska vakna upp på andra sidan och kunna vara trygg med att Jonathan mår bra och är lite större och att förlusten känns lite mer avlägsen...

Jag vill kunna ta med mig mina barn på grillfest och promenader och jag vill kunna fira mina vänners förlovning.

Jag vill kunna umgås med mitt barn utan att behöva kolla hur hans syrenivå ligger och utan att bli orolig för varje pling.

Ja jag är bitter, även om jag också är tacksam.
Tacksam för att Jonathan få leva, tacksam för att jag har nick, tacksam för min fantastiska familj och tacksam för alla goa vänner som hör av sig.

Är också tacksam för att jag kan pumpa, att mjölkproduktionen inte stänger av i stressen, vilket är vanligt, utan att jag kan ge mitt barn den viktiga näring som är specialanpassad för honom...

Men idag känns bitterheten mer än tacksamheten, men som vanligt blir det bättre så fort jag ser Jonathan! ❤❤❤