lördag 25 maj 2013

33+1

1,7kg minsann! Upp 80g till! Han är inte så liten längre :) han har bara sin cpap på nätterna och klarar sig med fuktgrimma på dagen! 
Åh att se hans vackra lilla ansikte varje dag :) 

Idag har vi klätt upp oss för farmors besök. Men han vägrade så klart att titta så mycket när hon var här. 
Men det var så kul att hon fick en chans att se honom, måste vara tufft att ha honom så långt borta. 

Han är så stor nu, börjar kännas mer som en liten bebis för varje dag! Svårt att beskriva, för han har såklart alltid varit en liten bebis, men nu är han lite större och lite verkligare på något sätt! 

Känns konstigt att vara här utan nick, är ju vår grej, men det är ju såklart viktigt att få träffa sin mamma när hon är här :)

Var här en kort sväng igårkväll, tror det är enda sättet att få ordentlig tröst en sån dag! 

Trots allt är jag så tacksam, vi har båda såna fantastiska vänner och såna fantastiska familjer. Vi behöver inte gå igenom detta ensamma, i allt vi gör har vi stöd och kärlek! 
Mitt i sorgen skänker det tröst, tröst som bara ett sånt offantligt stöd kan ge! Jag vet att jag skrivit det innan, men ni- familj och vänner är så viktiga! Och vi älskar er! 

Idag känner jag mig stark, för jag vet att jag kan klara av det värsta livet kan utsätta en människa för! 

Jag överlevde och kom ut på andra sidan. Inte hel eller oförändrad, men med en vilja att leva och en vilja att ge Jonathan all kärlek ett barn kan få! Nu kan det bara bli bättre. 





6 kommentarer:

  1. Jösses vad han växer! Underbart!

    All kärlek till er! <3

    SvaraRadera
  2. Ni är starka! Har ofta haft tårar i ögonen när jag läser om er vardag. Jonathan är så fin och det måste vara helt underbart att utvecklingen går åt rätt håll och att han äntligen blir mer er pojke än sjukhusets om du förstår vad jag menar. Tankarna fanns hos er igår och lille Leo som nu vakar över er och sin bror. Massa bamsekramar till er alla tre

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstår precis vad du menar, just nu känns det som om vi leasar en baby av sjukhuset...
      längtar så tills vi kan ha honom hela tiden!!!
      kram vännen!!!

      Radera
  3. Det är spännande att följa din blogg, tror också det fungerar som en bearbetning av ens egen tid på neo. Härligt att Jonathan växer så bra. Ger dig ett ord som vår dotter sa om sin lillebror då vi kom hem från neo "storliten", för nu tyckte hon lillebror blivit stor men han var ju fortfarande en liten bebis. Det är nog inte många vuxna som skulle nämna ordet stor om ett barn på 2,5 kg, men föds man som en liten skrutt har man då blivit just "storliten" :) Massor med kramar till Er / Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, har fått den kommentaren innan- tror det är många som behgöver bearbeta sin Neo-tid och jag är glad om jag lyckas hjälpa någon med det genom att skriva.

      Älskar ordet storliten, stämmer ju så bra, nu är han ju stor, men fortfarande så liten :) kollade på några av de äldsta bilderna igår- oj vad liten han var :)
      Kram

      Radera