Min syster insåg för ett tag sedan att hon var allergisk mot sin katt, så sedan dess har vi en perserkatt som heter Sally här. Hon är en liten, finkänslig mysig och försiktig katt med stort hjärta.
När jag har känt mig ledsen och kommit hem och snyftat på soffan har hon legat jämte mig, nära. När jag inte har kunnat sova på nätterna utan bara legat och tänkt har hon kommit upp och lugnat ner mig, legat hos mig och gett mig ro då jag klappat hennes mjuka fina päls.
Hon vet när jag är ledsen och lämnar då inte min sida ens på natten :)
Alla som mår dåligt borde ha en liten katt som tröstar, jag fattar verkligen varför de använder djur i terapisyfte!
Att vi har katthår överallt känns inte så viktigt i sammanhanget, tror den lilla katten har hjälpt till att rädda min mentala hälsa!
Skickar med lite bilder på denna räddande lilla varelse :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar