Tillväxtultraljud V26-en mycket liten kille

Idag var det dags för tillväxtultraljud med flödesmätning igen.
Denna gången fick vi en bra läkare som var ärlig och svarade på våra frågor.

Dom kan inte göra något än, utan hoppas att vår lilla kille ska överleva och växa iallafall fram till v28-30 då de kan börja tänka på att plocka ut dom om det behövs. Tror vi ska ställa in oss på att de kommer för tidigt och att vi kommer att spendera mycket tid på Neo, även om vi kan ha tur och det inte blir så.

Han sa även att han vill att vi ska ha hört att det fortfarande finns en risk att han inte överlever, men att om han inte skulle göra det så har vår stora kille fortfarande en bra chans då dom har varsin moderkaka.

Idag fick vi se lite mätvärden på dom, jag vet ju att vi inte ska titta för mycket på dom då de fortfarande är osäkra, men det krossar ändå mitt hjärta lite att se hur liten vår lilla kille är!! enligt förväntat värde skulle han legat på 735g, men han ligger på nästan ofattbara 286g -61% vår stora kille är inte så stor han heller, han väger 505g och ligger på -31,3%, precis i nederkant på 3 standardavvikelser från ett normalvärde. Men honom är dom inte alls oroliga för!

Jag vet att det inte är mitt fel eller något jag kan göra, men det dåliga samvetet ligger ändå i bakhuvudet och jag vill kunna göra något handgripligen för att få mina barn att växa och må bra.

Ibland tycker jag att det är så orättvist att folk som inte ens försöker ta hand om sig utan röker och dricker och äter skit ändå får friska barn, medan jag som gör allt jag kan för att göra så rätt det går, får sitta här med ångesten. Men kanske är det så naturen har tänkt ut det, kanske hade vår lilla kille inte haft  en chans alls med en sån mamma.

Detta var inte så oväntat, men det är ändå ganska tungt, jag önskar ju så mycket att allt ska gå bra för Ben & Jerry där inne, att de får en bra start i livet och framför allt att de får leva det!