vägen hit

Vi har egentligen hela vårt förhållande att tacka Tove och Seb för, vi träffades på torsdagen 7/7 2011, två dagar innan deras bröllop. Sen hängde vi ihop hela bröllopskvällen och dagen efter det. Man kan väl säga att vi aldrig slutade med hänga ihop trots avståndet. Den första veckan nick kom och hälsade på i sverige var helt klart en av de bästa i mitt liv! en mycket fullspäckad sådan med alla dagarna planerade med allt från havskajak till fiske med Pappa.
Nick flyttade hit i Juli 2012 när han var klar med sina studier, efter ett år av pendlande mellan sverige och england för oss.
Det var så härligt att träffas längre än en helg och att slippa vara det paret som inte vill släppa varandra på flygplatsen.
Vi hade allt planerat, han fick jobb snabbt och vi satte datumet för bröllop i Maj. Med två löner och mindre resor var det möjligt att spara ihop pengarna. Vi planerade ett enkelt bröllop där vi hade råd att bjuda många istället för dyrt.

I oktober blev vi lite otippat gravida på första chansen, jag var hemma och sjuk när jag gjorde gravtestet, behövde göra ett digitalt med för att verkligen tro på det :) lite nervöst att vänta hela dagen till N kom hem så att jag kunde berätta, men jag visste ju att han skulle bli glad och det blev han!!!

Här i krokslätt får man göra ett tidigt ultraljud som förstföderska, detta visade redan i vecka 10 att det var två, vi var glada, livrädda och kände oss speciella... Vi hade pratat en del om tvillingar så vi blev ändå inte helt förvånade ändå konstigt nog, intuitionen är en cool grej!
Fossing fick mig dock att inse att bröllopet behövde planeras om, tydligen kan man inte gifta sig höggravid med tvillingar, nu 12 veckor innan det planerade bröllopet vet jag med all säkerhet att hon hade rätt :)

vi var även på emmakliniken och gjorde extra ultraljud i v 11+1 för att få fina bilder att visa upp för släkten i england.

Än så länge var vi lyckligt ovetande om vad framtiden hade att komma med, även om jul för mig var lite stressande med lite mellanblödningar i ett annat land och utan närheten till "min sjukvård".

Efter Jul sov jag så dåligt att jag bestämde mig för att gå ner i tid och bli sjukskriven på 25%, detta var ett jobbigt beslut för mig som alltid trott att jag orkar allt och aldrig skulle vara sjukskriven. Jag var ju inte ens hemma från jobbet när jag opererade handen och knappt kunde hålla i musen till datorn... Var ett bra beslut som jag inte ångrar, att ha dubbla hormoner och två bebisar i magen tär på kroppen och orken och för första gången lyssnade jag :)

Jag var under hela denna tid väldigt illamående och trött, så att njuta av att vara gravid var det inte tal om, jag som alltid bestämt mig för att inte skaffa några barn hade en ganska lång tillvänjningsprocess att få huvudet att fatta att jag var gravid också... men veckorna gick och vi blev gladare och väntade på det stora rutinultraljudet, var skönt att trillat över v12 och hamna på den säkrare sidan och våga berätta...
Jag berättade tidigt på jobbet då jag mådde så dåligt, men det var skönt att hamna där det blev mer ok...

lägger med några bilder från Emmakliniken

tvilling2

Tvilling 1

Ett försök att få med båda på samma bild