Fel helg att vara sjuk

Började få ont i halsen natten till i onsdags, jag hoppades att det var ngt övergående, som det är ibland, men jag borde ju vetat att så fort man blir gravid fastnar varenda liten bacill hårdare. Jag blev väl för kaxig över att ha varit frisk hela februari trots att typ alla andra var sjuka.

Är verkligen helt fel helg att vara sjuk! känner att jag har mått ok mentalt, antar att det kommer vara så att jag mår som bäst när jag har distans till förra ultraljudet och innan nästa ledsamma besked kommer.

Denna helgen är det flera saker jag hade velat göra... i fredags var Calle och Fossing i götet för att fira Calles födelsedag med lite överaskningsmiddag med bröderna, då hade det varit grymt att ta chansen att komma ut och säga hej en sväng, har ju saknat dom! men att gå ut på krogen när man har så ont i halsen att man inte kan prata känns ju helt meningslöst! Finns säkert en och annan som skulle uppskatta att jag var tyst däremot :)

Idag firar Ullis sin födelsedag, henne vill jag också träffa och en massa utav de andra vännerna som kommer dit, så många att krama på och mysa med, hade verkligen sett fram emot det. Har till och med fått en klänning av min kusin Pillan att ha på mig... Bara lite bitter...

Nick fick iallafall med mig utanför lägenheten idag- han bjöd på lunch på kolgrillen i Mölndal, vi åt plankstek- såå gott. Sen åkte vi till mölndals museum och tog en titt, har aldrig varit där, området runt omkring är jättefint... och dom hade en gammal puch dakota som man fick provsitta, oj vilken nostalgitripp, kunde nästan känna lukten av oljeblandad bensin och hur det var att rulla igång den när man kickat sig trött :)

Men ja, jag var nog inte frisk för efter den lilla utflykten åkte vi hem så jag fick sova i två timmar, blir tydligen uttröttad av att inte kunna prata ordentligt hehe.

Fick en fantastiskt smickrande förfrågan idag, jag önskar så att jag vågade tacka ja!! Mitt fina derbylag frågade om jag ville ställa upp som konfrancier på nästa hemmabout.
Jag hade såå gärna gjort det även om det hade varit det mest skrämmande jag någonsin gjort, men jag vågar inte säga hur jag mår då, och om jag orkar stå den långa stund som det innebär med ett helt Bout.
Dessutom tror jag inte den stressen det hade inneburit för mig hade varit bra nu när jag inte har en graviditet där allt flyter på som den ska. Men jag blev väldigt rörd över att dom tänkte på mig och att dom tror att jag skulle göra ett bra jobb!

Jag hoppas iallafall kunna gå på boutet och hjälpa till med ngt litet om inte annat bara för att ge stans finaste lag mitt stöd!!