Vaknade av att jag har ont i halsen och en första nackspärrskänning. Det är nu självklart omöjligt att somna om...
Jag funderar då på att om vi är nio miljoner i Sverige och 1/1000 bär på robertsonian genen så borde det vara 9000 i Sverige. Och om bara 1/100 föds med skador är det 90! personer i Sverige nu. Om dom överlevde vill säga... Det är inte så många och det ger ett perspektiv till hur få som egentligen föds med problem... Då har jag i och försig inte räknat dem med trisomi eller de som har nedsatt fertilitet utan bara dom i vår situation.
Den tanken har också slagit mig när jag läst om robertsonian, det är tydligen vanligt att bärare av genen får upprepade missfall eller har svagare spermier, sen när de väl blir gravida kan de få dras med samma ångest som oss, det är orättvist och måste vara jättejobbigt för dom som drabbas. Det är tydligen i fertilitetsundersökningar man oftast får reda på att man sitter på genen. jag har läst att man kan leta reda på "friska" ägg och sätta in, men jag vet inte om det görs i Sverige... Sidan jag läste var från USA där dom rekommenderade det om man hade råd, annars var rådet till den stackars tjejen som fått upprepade missfall att hon skulle fortsätta försöka för går hon väl förbi de första 13 veckorna (tror jag det var) är det 99% chans att barnet blir friskt... är glad att vi bor i sverige där man inte måste vara rik för att få hjälp... Undrar vad besöken på östra hade kostat oss om vi hade bott i USA, hade vi behövt belåna allt för att ha råd?
Sorry om det här blev ett svamligt inlägg :) klockan är trots allt bara fyra och jag har varit vaken en stund... Önskar ibland att jag kunde tänka mindre, men då hade det ju inte varit jag ;) god natt nu är det dags att försöka sova igen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar