Sen ska allt diskas mellan gångerna. Men vad gör det när vi är hemma och en familj. Jonathan äter bättre och bättre tycker jag, men han hade trots det gått ner lite sen i söndags. Men efter allt han gått igenom och med elak antibiotika som förstör magen på honom, så är det väl inte direkt konstigt.
Älskar att vara hemma! På något sätt känns tiden på Neo och kirurgen bara som en riktigt obehaglig dröm, lite overklig och avlägsen, men som en dröm man inte kan skaka av sig riktigt...
Vi har gått på våra första promenader utomhus, njutit av att inte sitta fast i några maskiner och att känna frisk luft.
Fick ordna Jonathans återbesök hos öron själv idag, det hade föga förvånande missats i stressen.
Vi har hur mycket som helst de närmaste dagarna, värst är ändå torsdag, då ska vi till östra och ögon, få besök av hemsjukvården och till min barnmorska, stressigt ;)
Lena från hemsjukvården var här idag, hon tycker han ser fin ut och att vi inte ska oroa sig för hans vikt, vi ska väga igen på torsdag och se hur det ser ut. Kanske får öka mängden mjölk utöver amningen igen, men jag hoppas vi slipper. Vill ju hå åt andra hållet.
Vi tog även nya prover på hans crp och det minskar långsamt, det är nere på 35 nu, mot söndagens 42, åt rätt håll men långsammare än önskat.
Vi vill verkligen att han ska slippa sin antibiotika på lördag som planerat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar