36+5

Puh! Nu är vi på östra och CT-röntgen gick bra, trots att dom strulade så att allt tog sån lång tid, inte det bästa att göra när man har en liten som kan bli hungrig när som helst. Vilket han också blev i hissen på väg från röntgen. 

Här är det totalt kaos känns det som, dom håller på att slå ihop två avdelningar inför sommaren och det är självklart småbarnen som får flytta.

Vi är redan inne i tredje rummet sen vi kom för fyra timmar sedan.

Nu ska vi försöka hitta energin att ladda om igen för nya utmaningar. Jag vet inte hur det ska vara möjligt. Jag kommer inte få sova alls knappt när vi är här. 

På natten ska jag fixa allt själv samtidigt som jag lär bli väckt av det andra barnet på rummet med. Sen får man inte ha sängen uppe på dagen då det blir för trångt. Så ingen vila... Nick får inte sova över heller, vilket är jättejobbigt för oss båda. 

I och med att man delar rum här har dom ett amningsrum dit man kan gå och amma, men allt känns stressigt och osmidigt. Blir orolig att det ska börja strula med amningen nu när vi kämpat så hårt för att komma igång.

Vi väntar på läkaren som ska komma i eftermiddag för att berätta om vad som ska hända. Är jobbigt med ovissheten, oron och rastlösheten... På grund av att han är så infektionskänslig så kan bi ju inte direkt ta med honom ner till ett fik i sjukhuset heller. 

Jag önskar så att vi fick vara hemma och göra saker i lugn och ro! 

Återigen har jag en oerhörd lust att ta mitt barn och bara gå! 

Men det går inte, får bita ihop och komma igen helt enkelt, svälja tröttheten och maktlösheten och fortsätta...

Jonathan åkte bil med mamma och pappa för första gången ❤