Igårkväll när han var med oss slutade han helt plötsligt att andas, som tur är var en sköterska här inne och tryckte på akutlarmet. sövningen kan göra att dom slutar andas tydligen.
Jonathan blev helt blå och jag trodde han skulle dö! Men han började andas igen när dom skakat igång honom. Vi blev milt sagt lite chockade!
Sen hände det en gång till på kvällen när vi va ute och åt, är så glada att vi inte var där. Är väldigt mycket lättare att höra om det efteråt än att se det. Tydligen var det svårare att få honom att andas den gången med. Vill inte tänka på vad som kunde ha hänt.
Så nu går han på andningsstimulerandemedicin för att motverka narkosen. Det tar ca 24h för narkosen att helt gå ur kroppen.
Och han är så himla liten så att det påverkar honom så mycket.
Eftersom Jonathan sov på en övervakad sal för små ban inatt sov jag på ett annat rum.
Var nog länge sedan jag sov så hårt och länge...
Nu börjar vi om och hoppas att vårt lilla hjärta orkar andas hela dagen.
Och att hans föräldrar vågar lita på att han klarar det och inte blir rädda för att ta hand om honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar