36+4 ja må jag leva...

Gårdagens ultraljud visade att han har två separata vätskefyllda körtlar, en som är inflammerad och en stor vätskefylld lymfkörtel som inte är inflammerad. 

Vi var hos läkaren idag på öron-näsa-hals och eftersom hans antibiotikakur med stark antibiotika i elva dagar inte har gett något resultat så ska vi till östra imorgon på CT röntgen.

Vi kommer antagligen inte hit igen. Antingen kommer vi hem och får vänta på att antibiotikan kanske börjar verka, eller så kommer dom öppna upp halsen på honom, tömma ut var och vätska och sen sätta ett dränage på honom.

Men det tar liksom inte slut.

Jag hoppas på sätt och vis att dom kan öppna upp så att dom får ut allt, jag hatar tanken på att dom ska skära i honom, men hatar tanken på att dom ska sticka honom i tio dagar till utan att det ger resultat mer. 

Oavsett vilket kommer vi nog inte tillbaka hit, antingen stannar vi på östra, eller så åker vi hem och väntar på att antibiotikan ska bita. Men det tror jag inte blir fallet, den har inte bitit alls än. 

Tur att min fina familj kom idag, så att de känns lite grann som en födelsedag med smörgåstårta, tårta och presenter.

Det känns lite stressande att åka till barnsjukhuset.

Här har man all hjälp med mat och matning, undrar hur det kommer att funka där. Har dom pumpar, amningsnappar och kyl att lägga maten i? 

Jaja, det löser sig väl.