fredag 21 juni 2013

37+0 läkarsamtal

Vid lunch fick vi prata med opererande läkare. Jonathans stora inflammerade körtel var ca två cm djup, omogen och fylld med var. 

Vilket innebär att den kunde tagit många veckor eller månader att läka. Den ytliga infektionen som syntes, var däremot mogen och hade tömt sig själv tids nog. 

Nu har han ett dränage inlagt i såret som tömmer ut all vätska. 

Nya crp världet från idag var 49, vilket är en klar förbättring från att stabilt ha legat runt 80 de senaste veckorna. Men det är en bit kvar till under 5 som han ska ha. 

Om allt går som det ska, kan vi få komma hem på söndag-måndag, men då ska crp ner, hans antibiotika bytas mot en som han tar genom munnen och såret läka fint. Det kan vara bara en vecka kvar på antibiotika med lite tur. 

Testade att amma nu på eftermiddagen, oj vilken skillnad nu när han inte har en stor knöl i vägen, som dessutom gör ont. Han slurpade som en besatt. Vi sondade inget alls utan litade på att han åt så bra, andra försöket var han tröttare. Får väl se hur det går, om vi kan amma fullt framöver :) 




2 kommentarer:

  1. Det är jobbigt att nervöst vänta på provsvaren för att få aktuella crp-värden. Vår Johns värde låg på 300 när de i Jönköping inte fick bukt på hans infektion, då känns vägen lång att komma under 5. Jag och John var sedan i Stockholm 2,5 vecka, inget vidare med nya miljöer och inte konstigt att psyket brister till slut. Men Jonathan verkar vara en riktig kämpe som vår John. Motgångar i början men sedan vände det för oss, trots en storasyster på förskola med mycket sjukdomar i vinter har han inte varit sjuk. Jag däremot var långdraget förkyld hela dec och jan, (tror han genom amningen snodde mina antikroppar men det var det värt). Så otroligt jobbigt det var en tid, så underbart bra det sedan blev. Kämpa på :) / Eva

    SvaraRadera
  2. Oj jäklar! Det var högt!

    Märker på Jonathan som alltid vari en mycket nöjd liten kille att han blir orolig av att byta rum hela tiden...

    Han har inte sovit om han inte lega på någon av oss...

    Måste komma tillbaka många minnen för er när ni läser bloggen...
    Stor kram

    SvaraRadera