38+3

Lena från hemsjukvården var här och tog blodprov och vägde idag. Crp var nere på åtta, det betyder att han inte har någon infektion kvar i kroppen :)

Han har gått upp väldigt lite, men det är inget konstigt då han blivit av med sonden och får lära sig att äta helt på egen hand. Vi får se på onsdag om han ändå måste stödmatas lite. 

Är lite svårt att komma ihåg järnet, nu när vi inte har sonden längre får vi försöka få i honom det innan en matning. Det är extra viktigt eftersom hans blodvärde är lågt. 

Han har varit väldigt pigg och vaken idag och det är så mysigt :) Lena sa att vi inte kommer att behöva Hemsjukvård så länge till :)

38+2

Tio veckor gammal och en vecka hemma, tiden flyger nu! 

Jonathan fick förhoppningsvis sin sista antibiotika igår, sen slet han ut sonden. Vi är mest glada att vi hann få i honom sista dosen först. 

Det är svårare än man kan tro att vakta en liten kille från att dra sonden ur näsan.

Så sen igår morse har han bara ammat. 

Imorgon kommer domen om det räcker eller inte, kanske får Lena sätta en ny sond då...

Ullis och Stefan var förbi lite så att vi fick visa upp honom, Stefan tog vårt första familjefoto, har inte lyckats vara alla tre på bild innan :) 

Börjar få mindre och mindre att skriva om, de normala dagarna blir fler och de jobbiga färre och färre. Det är jag tacksam för!  

Oh testade vår nya bärsjal idag med :)

38+0

Jäklar vad tiden springer iväg när vi är hemma... Nu är vi inne i småbarnsträsket ordentligt :) 

Mata, byta blöja, tvätta och om igen. 

Sen har vi ju varit hos ögonläkaren igår, öron-näsa- halsläkaren idag och fått besök av hemsjukvården. Så det vanliga livet kanske inte är så vanligt iallafall.

Ögonen ser fortsatt bra ut på Jonathan, bara ett återbesök om två veckor kvar, sen är han friskförklarad där iallafall.

Även återbesöket för halsen gick bra och det läker fint. Läkaren trodde såret skulle vara helt slutet efter helgen. Hemsjukvården vägde Jonathan igen och kollade som vanligt att allt verkade bra. Han har börjat gå upp igen, så vår magkänsla att inte rusa iväg och sondmata mer var rätt. Nu ska vi testa att bara mata till på nätterna. Vore så skönt att bli av med sonden :) 

Hoppas Jonathan låter bli att slita ur den inatt eller imorgon, bara två omgångar med antibiotika kvar, sen kanske sonden är mindre viktig. Längtar till hans lilla mage slipper den elaka antibiotikan, gör ont i mig när jag ser hur han får kämpa. 

Idag var vi i dalsjöfors och la blommor på Leos grav. Det var hans namnsdag idag. Det är fint men jäkligt jobbigt. 

Stackars Jonathan, första resan som inte går till ett sjukhus, gick till en kyrkogård. Tur vi åkte till mamma och pappa med :)

Pappa höll Jonathan för första gången idag, tyvärr missade jag det för att jag satt och pumpade, ännu en anledning att ogilla pumpandet... Stora starka pappa var helt tårögd ❤

Isak fyllde fem idag, så vi passade på att gå dit och säga grattis, hans lillasyster My är född ganska då exakt tre månader innan Jonathan, men hon är ganska  mycket större och en mycket glad tjej :) 

Tog ett litet stopp hos Fossing på vägen, var en mycket speciell känsla att äntligen få visa Jonathan i verkligheten för min bästa vän. 

37+5

Vilken liten buse han är! Var en helt galen natt! Först vägrade han somna,  sen slet han bort sonden, med tejp och allt ( och ja, det blir röda märken av tejpen när den slits bort), sen vägrade han helt att sova någon annan stans än på mig. Var något trött i morse när vi dessutom var tvungna  att försöka peta i honom antibiotikan utan att använda sonden. 

Det var faktiskt riktigt kul att vara tillbaka på Neo och sätta i sonden, nu när vi inte behöver bo där var det bara trevligt att träffa sköterskorna, de blir ju lite som en familj när man ligger så länge. 

Det märks att några verkligen tagit till sig Jonathan på riktigt, fast de är klart, vem kan låta bli att ta till sig det lilla gulliga ansiktet ;) 

38+3 och 37+4

Vi gillar att vara hemma! Är så himla mysigt! Vi sover bättre allihop, nu är det bara de vanliga matningarna som stör nattsömnen. De tar iochförsig ganska lång tid då vi både ska amma, strula med amningsnapp och värma mat till sonden. 

Sen ska allt diskas mellan gångerna. Men vad gör det när vi är hemma och en familj. Jonathan äter bättre och bättre tycker jag, men han hade trots det gått ner lite sen i söndags. Men efter allt han gått igenom och med elak antibiotika som förstör magen på honom, så är det väl inte direkt konstigt. 

Älskar att vara hemma! På något sätt känns tiden på Neo och kirurgen bara som en riktigt obehaglig dröm, lite overklig och avlägsen, men som en dröm man inte kan skaka av sig riktigt... 

Vi har gått på våra första promenader utomhus, njutit av att inte sitta fast i några maskiner och att känna frisk luft. 

Fick ordna Jonathans återbesök hos öron själv idag, det hade föga förvånande missats i stressen. 

Vi har hur mycket som helst de närmaste dagarna, värst är ändå torsdag, då ska vi till östra och ögon, få besök av hemsjukvården och till min barnmorska, stressigt ;)

Lena från hemsjukvården var här idag, hon tycker han ser fin ut och att vi inte ska oroa sig för hans vikt, vi ska väga igen på torsdag och se hur det ser ut. Kanske får öka mängden mjölk utöver amningen igen, men jag hoppas vi slipper. Vill ju hå åt andra hållet. 

Vi tog även nya prover på hans crp och det minskar långsamt, det är nere på 35 nu, mot söndagens 42, åt rätt håll men långsammare än önskat. 

Vi vill verkligen att han ska slippa sin antibiotika på lördag som planerat. 

37+2 nio veckor och hemgång

Idag hade crp gått ner ytterst lite till 42, var nästan säker på att det skulle hindra oss från vår efterlängtade hemgång, men det gjorde det inte :) idag efter nio långa, tunga och omvälvande veckor fick vi åka hem. Vi får ge honom antibiotika och byta plåster på såret, men vi är hemma :) 

Tror det var det bästa som kunde hända oss alla tre! Även Jonathan var stressad och sov dåligt inatt. Om inte jag eller nick höll honom skrek han och var orolig. 

Sen vi kom hem har han sovit på sängen, i sitt babyskydd och hos oss. Helt lugn :)

Får se hur länge lugnet varar då den nya antibiotikan är känd för att ge magknip...

Vi är så himla glada, men också lite rädda och osäkra! 

Var det rätt att inte ta erbjudandet om permission och att sova på sjukhuset fler nätter? Var det rätt att lämna tryggheten hos läkare och sköterskor innan hans infektion är borta? 

Vi måste tro att det är det, tror inte vi hade mått bra av att vara kvar och jag tror det hade påverkat Jonathan negativt med den stressade situationen som råder där. 

Jag ser fram emot att sova i min säng med mina älskade killar på varsin sida om mig :) 

Fattar det inte, vi är verkligen hemma! 

37+1

Träffade läkaren igen som tittade på hans sår, det såg fint ut så han tog ut dränaget och klippte stygnet.

Eftersom crp har gått ner ytterligare 6 enheter och allting såg fint ut trodde läkaren att vi kanske får åka hem imorgon, jag hoppas det! 

Kirurgavdelningen här är rena skämtet under sommaren! Jag har sovit i de rum som funnits lediga när Jonathan varit här, hela tiden med risken att bli flyttad om det kommer ett barn akut. Nu sista natten skulle vi få ett rum för att vänja oss vid att ha Jonathan en hel natt innan vi åker hem, men vi hann knappt mer än in innan de kom på att de hade ett trauma och vi var tvungna att akut flytta ut igen.

Nu får vi sova i amningsrummet, där finns ju självklart ingen toalett eller vatten. Smidigt...

Den stora gemensamma toaletten är som ett förråd där de ställer de saker som de inte får plats med riktigt efter ihopslagningen. Jaja det är bättre att vi får sova i amningsrummet ihop än att jag får dela med någon annan, hade blivit jättestressad varje gång han skrek för att någon annan kan bli störd.

Jag känner hur både jag och nick ligger på bristningsgränsen av vad vi orkar, tror vi skulle få ett sammanbrott om vi var kvar här länge till. 

Personalen är bra, men det finns inte så mycket dom kan göra i kaoset som uppstår mitt i flytt ochsemestertider. 

Kommer vi hem imorgon kommer jag verkligen gråta en glädjetår! Men vi väntar på nästa bakslag, vågar inte tro på hemgång innan vi ser det.